Alla inlägg under juni 2010

Av Simon Jacobson - 15 juni 2010 16:36

Här är ytterligare ett mästerverk av Jonas, gjort PÅ ett mästerverk, nämligen min älskade fästmö Isobel.

  

Av Simon Jacobson - 15 juni 2010 11:16

Jag vill bara passa på att göra lite reklam för Wenncoart. Min kära barndoms-/ungdomsvän Jonas kom helt plötsligt på besök i lördags morse. Han hade inget bättre för sig i fredags så mitt på natten fick han för sig att ta bilen från Uppsala och köra E4 raka vägen ner till Norrköping. När han ändå skulle komma ner hit på besök kom vi fram till att jag kunde behöva en ny tatuering. Till historien hör att Jonas är en mycket skicklig konstnär och även tatuerare. Än så länge tatuerar han inte för Wenncoart, men inom en snar framtid kommer han med största sannolikhet ingå i trion.


Jonas dundrade in hos oss klockan 07.00 och möttes av en trött, men glad Simon. Han började riva i rina redskap och upptäckte till sin stora besvikelse att han glömt det viktigaste av allt, nämligen tatueringsmaskinen. Det hela slutade med att han slet med sig mig ut på E4 norrut för att åka tillbaks till Uppsala. Vi åkte klockan 08.00 och var hemma i Norrköping igen klockan 15.00 Vi satte oss ned direkt och började tatuera, resultatet blev över all förväntan och på kvällen väntade en god middag hos Isobels mammas väninna Cissi.


I Söndags var jag för trött för att ens öppna datorn och igår var jag bara allmänt stressad, samt att jag skulle göra en intervju och skriva ner ett reportage. Där är min förklaring till att min blogg inte blivit uppdaterad på ett par dagar.


I övrigt har vi haft det lugnt på jobbfronten i nästan två veckor, men nu börjar det strömma in uppdrag. Bland annat har vi fått in en ny kund som verkar kunna erbjuda en hel del jobb för oss....det tackar vi för.

   

  

Av Simon Jacobson - 11 juni 2010 10:43

Jaha, då får jag väl tacka Jonte och alla de som anordnade studentfesten igår. Det var en mycket lyckad kväll med mycket skratt och många glada miner. Framförallt var det god mat, de som grillade var mycket skickliga (undertecknad och storebror David).


Jag läste på NT.se att det var ovanligt stökigt detta år under studentfirandet. En våldtäkt, flera fall av misshandel och åtskilliga gripanden. En ung kvinna blev våldtagen mitt i stan under studentfirandet. Jag hoppas den där killen som våldtog flickan åker dit riktigt ordentligt, om inte hoppas jag att samhället tar lagen i sina egna händer och kastrerar den #%&!?&. Han förstörde inte bara flickans studentfirande, utan hela hennes liv. Hon kommer troligtvis aldrig kunna lita på en man igen och troligtvis kommer hon aldrig kunna njuta av sex igen. Bara för att en desperat, kåt och utomordentligt känslokall kille ska få tre minuters sexuell tillfredställelse var en oskyldig flicka tvungen att plikta med det finaste hon hade. Jag hoppas att denna kille får lida för det han gjort. Det gäller inte bara honom, utan alla våldtäktsmän och män som utnyttjar eller utnyttjat flickor och barn sexuellt. BRINN I HELVETET!

Av Simon Jacobson - 10 juni 2010 09:31

Idag tar min näst yngsta lillebror studenten och min yngsta bror slutar nian. Jag fattar inte vart tiden tar vägen. Jag tyckte det var nyss som yngste brodern Gabriel gick runt med blöja, jag tycker det var nyss som vi övriga familjemedlemmar satt i en ring på vardagsrumsgolvet medan han tog sina första stapplande steg emellan oss. Likväl tycker jag det var nyss som Jonatan satt på sitt golv och ritade kraftledningar och detaljerade ritningar av Finlandsfärjor (Jo, han var bara 3 år gammal då). 


Nu helt plötsligt är de stora och på varsitt håll ska de avsluta ett kapitel i sina vardera liv. Vart tar tiden vägen?


Idag blir det grillning och festligheter hos föräldrarna iaf. Storebror med hustru kom på besök igår, så det blir nog livat idag med. Det är så roligt hur man agerar i olika situationer. Automatiskt, när storebror David, kommer på besök blir jag lillebror igen och blir därmed mycket mer barnslig än jag är normalt.

Av Simon Jacobson - 9 juni 2010 11:57

Min näst yngsta bror tar studenten imorgon. Grattis säger jag till dig Jonatan samt alla andra lyckliga studenter. Själv har jag aldrig fått uppleva studentveckan eller ens en student. Jag hoppade av gymnasiet i trean och började istället jobba. Detta fick jag surt betala flera år senare då jag fick börja studera på folkhögskola för att få högskolebehörighet.


Det är så roligt att titta på alla glada studenter. Det är precis som att de tror att hela världen ligger för deras fötter och inga bekymmer finns annat än brustna hjärtan (som läker redan samma kväll) och ofullständiga betyg. När studentveckan väl är slut inser de att de helt plötsligt är vuxna. Vad händer nu? Ska jag jobba och i så fall med vad? Ska jag fortsätta studera och i så fall vad? 


Nu till något annat. Jag såg på nyheterna att Norrköpings- och Linköpings kommun ligger i topp vad gäller att betala ut socialbidrag, eller ekonomiskt bistånd som det heter med ett vackrare namn. Norrköpings och Linköpings kommun har flest antal "fattiga" barn och arbetslösheten är mycket hög. Det man kan fråga sig är detta:


(Först och främst vill jag bara förvissa alla läsare om att jag är socialist och därmed förespråkar ett väl utbrett socialt skyddsnät i form av bidrag och liknande)


Hur många av dessa "bidragstagare" är egentligen arbetsföra? Hur många av dessa skulle inte kunna jobba, studera eller starta eget? Personligen så tror jag, sorgligt nog, att många av dessa personer tycker det är mycket bekvämt att sitta hemma i sin lilla lägenhet och inte göra något för samhället, medan skattebetalare får betala deras mat, hyra, TV-licens och kläder. Jag inte bara tror att det är så att många utnyttjar staten på detta sätt, jag vet att det sorgligt nog är sant. Många accepterar att leva på existensminimum bara för att det faktiskt är bekvämt att slippa dra sig upp på morgonen för att gå till ett jobb där man ändå inte trivs. Då och då jobbar många svart i någon butik, på en byggfirma eller i någon restaurang för att på så sätt dryga ut kassan utan att för den skull behöva varken beskattas eller sänka sitt ekonomiska bistånd.


Jag tycker detta är rent förkastligt och fruktansvärt att folk utnyttjar vårt välstånd och det faktum att Sverige är ett så fantastiskt land. Att människor är så lata, idiotiska och fräcka att de utnyttjar det skyddsnät som svenska staten erbjuder medför att hederligt folk tvivlar på den socialistiska läran och därmed går över till den mörka sidan, dvs Högern.


LÄNGE LEVE LARS OHLY!

Av Simon Jacobson - 8 juni 2010 09:45

Jag vill inte gå till angrepp mot frikyrkan eller så nu, men jag måste ändå få ut mina åsikter i detta fallet. Själv är jag uppväxt inom den ekumeniska frikyrkan och vet mer än väl vad bibeln säger om olika saker. Jag har läst bibeln från pärm till pärm vid fler än ett tillfälle och personligen tycker jag att jag vet vad jag pratar om när jag diskuterar kristendom.


Jag är inte medlem i någon kyrka och är heller inte troende, eller ens religiös. Till mina föräldrars stora sorg och förtvivlan har jag tagit avstånd från kyrkan. Jag vet att de mer än någonting annat önskar att jag inte gjort det, men trots det respekterar de mig och mitt val. Jag vill tillägga att jag har en mycket nära relation till mina föräldrar och älskar dem av hela mitt hjärta. Min uppväxt har varit ljus och kärleksfull och det kommer jag alltid vara tacksam för.


Det jag reagerar mot är dock frikyrkans ålderdomliga syn på homosexualitet. Varför denna förföljelse och detta förtryck mot människor som väljer att leva med någon av samma kön? När jag ser två män eller två kvinnor som håller varandra i handen eller kysser varandra ser jag inget annat än ett kärlekspar. Homosexualitet har varit ett känt begrepp sedan antikens Grekland då var och varannan person (främst män) var bisexuella. Oftast hade männen en fru, men samtidigt ett öppet sexuellt förhållande med en annan man.


Bibelns syn på homosexualitet är mycket ålderdomlig och passar inte in i dagens samhälle. Idag är det viktigt att acceptera sin granne oavsett kön, etniskt ursprung, religion eller sexuell läggning.


Jag läste om en amerikansk dokumentär från 2007. Det var filmaren Alexandra Pelosi som åkte runt i USA för att träffa olika ledare och pastorer inom den kristna extremhögern. Pastor Ted Haggard som var ledare för 30 miljoner medlemmar i den evangelikala kyrkan var en av dem som blev intervjuade. Han hade i sin kyrka strängt fördömt homosexualitet som en synd och som en sjukdom från Djävulen. Under dokumentären fick man även besöka söndagsskolan där barnen fick lära sig att säga att de inte tror på utvecklingsläran, utan på skapelseberättelsen som bibeln lär ut. En annan person, Jerry Falwell, ledare för Moral Majority, menar att Hillary Clinton måste inse i sin kampanj att hon aldrig kommer att vinna om hon inte har den kristna högern på sin sida.


Nu till det roliga. Efter det att dokumentären spelats in, har Ted Haggard fått avgå på grund av att han köpt sex och droger från en manlig prostituerad.


Dubbelmoral?? Neejdå, inte alls va?!

Av Simon Jacobson - 7 juni 2010 21:20

OM DU SLUTAT SNUSA, FUNDERAR PÅ ATT SLUTA ELLER SNUSAR BÖR DU LÄSA DETTA!!!


Ok, nu har jag varit jättedålig på att uppdatera bloggen igen. Sist jag uppdaterade den var i fredags, sen har jag bara slöat hela helgen. Till historien hör att det för det första är mycket lugnt på jobbfronten för tillfället. Jag och min Pappa driver ju ett litet HB tillsammans där vi är skribenter. För tillfället har vi inte mycket uppdrag vilket i sin tur leder till att jag sett till att bounda med min familj. Vi har varit ute i lekparker, på stan och bara njutit av försommaren.


En annan grej, som även det har med saken att göra, är att jag håller på att sluta snusa. Jag har dragit ner på konsumtionen med 3/4 och det känns kan jag lova. Tidigare har jag snusat upp en dosa per dag, nu tar jag en snus var fjärde timme istället vilket är en radikal minskning.


En gång tidigare har jag testat att sluta snusa. Det var när min älskade sambo var gravid och därmed slutade röka helt och hållet. Jag tänkte att jag inte kunde vara sämre, varvid jag slutade upp helt och hållet på en gång. Jag har snusat sedan jag var 14 år gammal, idag är jag 25. Resultatet av detta plötsliga avbrott var att jag drabbades av svår abstinens. Jag kallsvettades, fick hög feber och kunde inte sova. Värst av allt var panikångesten jag fick. Mitt i natten flög jag upp och hade dödsångest, på riktigt. Det är svårt att beskriva, men det var precis som att jag var mitt emellan sömn och vakenhet. Hjärtat bultade och jag var helt i panik. Dessa attacker förföljde mig i flera månader (jag fortsatte alltså att hålla upp med snuset) och kom allt mer regelbundet. Tillslut gav jag efter och började både röka och snusa.


Efter detta kom jag fram till att jag istället bör trappa ner på mitt nikotinintag, då både hjärnan och kroppen fått ett konstant flöde av nikotin i många år. Just nu har jag även något som sporrar mig, vilket jag tror är mycket viktigt. Jag ska gifta mig om lite mer än ett år. Ett bröllop kostar mycket pengar, det gör även nikotin. Med andra ord kan jag lägga undan pengarna jag skulle ha bränt på snus och istället lägga dem på bröllopet.


Av Simon Jacobson - 4 juni 2010 07:31

Det är lite lustigt hur saker och ting påverkar en och vilken betydelse saker får. Jag startade denna blogg för några dagar sedan och har bestämt mig för att den ska vara uppdaterad varje dag. Igår hade jag varken tid eller lust att sitta inne och skriva då solen sken och det var närmare 35 grader varmt utanför skuggan. Idag när jag vaknade (kl 07.00) av att min yngsta dotter gav mig en smocka i magen gick jag upp, satte på en kanna kaffe och startade upp datorn. Helt plötsligt kommer jag på mig själv med att ha dåligt samvete för att jag inte skrev i min blogg igår. 


I brist på annat att diskutera och ha åsikter mot vill jag bara fortsätta på mina argument mot Facebook. Min kära far och tillika affärspartner kommenterade mitt förra inlägg och skrev att jag "lånar" min blivande svärmors och svågers Facebook-konto titt som tätt. Detta, kära far, stämmer inte alls. Visst har jag suttit bredvid ibland när de "Facebookar" och bett dem skriva något till någon av deras vänner, som jag känner. Andra gånger jag använt mig av Facebook har varit för att läsa i en viss grupp som är tillägnad en mycket, mycket nära vän som nyligen omkom på ett fruktansvärt sätt. 


Jag tycker fortfarande att hela grejen med Facebook är överdriven. Mina åsikter mot detta community grundas egentligen bara på principer och att jag stör mig på det tvång man utsätts för. Samhället tvingar en in i ett medlemskap på Facebook och om man vägrar går man miste om viktig info, uppdateringar och annat nödvändigt. Häromdagen fick jag reda på att jag missar en gigantisk släktfest i Norrland på grund av att jag inte är medlem i Facebook. Inbjudan gick tydligen ut i höstas, men jag har inte hört ett knyst om det. Varför? Jo, för att jag inte har Facebbok.


Min pappa har, under hela min lyckliga och ljusa uppväxt, mantrat en ramsa för mig och mina syskon. Denna ramsa har jag tagit till mig och den har blivit min personliga paroll.


"Jag är jag och ingen, ingen annan. Svart är mitt hår och benat mitt i pannan. Svart är mitt hår och vid tinningarna vitt, men detta håret är bara mitt."


Det jag egentligen ville lyfta fram idag var barn- ochh ungdomsvården i Norrköping. Det är helt sjukt hur fruktansvärt låg standard BUP i en så pass stor och rik stad som Norrköping håller. Jag har hört av folk som jobbar på, har jobbat och jobbar med BUP Norrköping att deras metoder är tvivelaktiga och att terapeuter och psykologer slarvar i sitt jobb. Ett barn som står mig mycket nära skulle få vård och terapi från BUP Norrköping och det visade sig att ryktena stämde. Terapeuterna började med någon form av "alternativ behandling", alltså lite hokus pokus och rent kvacksalveri. Enligt föräldrarna började de fråga hur förlossningen var och de ville veta i detalj vad som hände under förlossningen, om den var smärtsam, hur lång tid den tog, vilka smärtstillande som användes och liknande. Föräldrarna började undra vad detta hade med barnets mentala tillstånd att göra (Barnet i fråga är 6 år gammal och mår mycket dåligt på grund av yttre omständigheter, något som terapeuterna blev informerade om mycket tidigt). När föräldrarna ställde denna fråga började terapeuterna istället ursäkta sig och fortsatte med att låta barnet leka med dockor, varpå de ställde frågor till denne.


Föräldrarna tyckte hela situationen kändes skum och sade upp vårdplatsen och motiverade detta tydligt för terapeuterna som mer eller mindre bönade och bad om en ny chans. Till historien hör att detta bara är ett axplock av vad som hände under "sessionen".


Efter att ha hört detta luskade jag själv runt lite och fick reda på att Vuxenpsyk i Norrköping länge haft problem med BUP. De får varje år in ett ex antal patienter som vårdats på BUP Norrköping under hela sin uppväxt, utan att ha visat på bättre mental hälsa. Dessa patienter läggs in på Vuxenpsyket och skrivs ut, fullt friska ett par veckor senare. Detta har alltså JAG hört från personer som jobbat på Vuxenpsyk. Rätt vård och rätt medicinering är lösningen, inte alternativ medicin och hokus pokus.


Annat som jag också fick reda på från en person som tidigare jobbat på Psyk i Norrköping är att Socialtjänsten tydligen är minst lika tvivelaktig och håller mycket låg standard. Visserligen håller de inte på med hokus pokus, men de är tydligen högst oprofessionella och inkompetenta. När personen jag pratade med skulle skicka vidare ärenden till Soc hade denne ångest, då denne visste att patienten i fråga inte skulle få någon hjälp.


Socialtjänsten i Norrköping ser sitt jobb som ett jobb och inget mer. Detta är mycket allvarligt och högst oprofessionellt. De tar inte anmälningar på allvar, de följer inte upp fall och de slarvar. Många gånger har jag läst om ungdomar från Norrköping som avlidit till följd av överdoser. Helt onödiga dödsfall där föräldrar, skola och andra anhöriga gjort åtskilliga anmälningar, anmälningar som ignorerats av Soc.


Jag själv kan vittna om två liknande fall. Jag gjorde en anmälan om en förälder som missbrukat droger i sin lägenhet. Föräldern hade sitt tvååriga barn i samma lägenhet. Jag såg detta med mina egna ögon och gjorde genast en polisanmälan samt en anmälan till Soc Norrköping. Att polisanmälan inte skulle leda någon vart visste jag redan innan, men jag hade hoppats på att Soc skulle ingripa. Vad hände? Jo, fallet lades ner med motiveringen att dottern inte löpte risk att ta skada. Efter detta har föräldern i fråga blivit dömd för våldsbrott såväl som innehav samt missbruk av narkotika. Löper barnet ingen risk för skada då??? Jag skulle kunna lägga mig ner på golvet och gråta över hur bedrövligt Soc i Norrköping sköter sitt jobb och jag hoppas att media uppmärksammar detta.


Tack för mig.

Presentation


Välkommen att följa en riktig skribent.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7 8 9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2010 >>>

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards