Det är lite lustigt hur saker och ting påverkar en och vilken betydelse saker får. Jag startade denna blogg för några dagar sedan och har bestämt mig för att den ska vara uppdaterad varje dag. Igår hade jag varken tid eller lust att sitta inne och skriva då solen sken och det var närmare 35 grader varmt utanför skuggan. Idag när jag vaknade (kl 07.00) av att min yngsta dotter gav mig en smocka i magen gick jag upp, satte på en kanna kaffe och startade upp datorn. Helt plötsligt kommer jag på mig själv med att ha dåligt samvete för att jag inte skrev i min blogg igår. 

I brist på annat att diskutera och ha åsikter mot vill jag bara fortsätta på mina argument mot Facebook. Min kära far och tillika affärspartner kommenterade mitt förra inlägg och skrev att jag "lånar" min blivande svärmors och svågers Facebook-konto titt som tätt. Detta, kära far, stämmer inte alls. Visst har jag suttit bredvid ibland när de "Facebookar" och bett dem skriva något till någon av deras vänner, som jag känner. Andra gånger jag använt mig av Facebook har varit för att läsa i en viss grupp som är tillägnad en mycket, mycket nära vän som nyligen omkom på ett fruktansvärt sätt. 

Jag tycker fortfarande att hela grejen med Facebook är överdriven. Mina åsikter mot detta community grundas egentligen bara på principer och att jag stör mig på det tvång man utsätts för. Samhället tvingar en in i ett medlemskap på Facebook och om man vägrar går man miste om viktig info, uppdateringar och annat nödvändigt. Häromdagen fick jag reda på att jag missar en gigantisk släktfest i Norrland på grund av att jag inte är medlem i Facebook. Inbjudan gick tydligen ut i höstas, men jag har inte hört ett knyst om det. Varför? Jo, för att jag inte har Facebbok.

Min pappa har, under hela min lyckliga och ljusa uppväxt, mantrat en ramsa för mig och mina syskon. Denna ramsa har jag tagit till mig och den har blivit min personliga paroll.

"Jag är jag och ingen, ingen annan. Svart är mitt hår och benat mitt i pannan. Svart är mitt hår och vid tinningarna vitt, men detta håret är bara mitt."

Det jag egentligen ville lyfta fram idag var barn- ochh ungdomsvården i Norrköping. Det är helt sjukt hur fruktansvärt låg standard BUP i en så pass stor och rik stad som Norrköping håller. Jag har hört av folk som jobbar på, har jobbat och jobbar med BUP Norrköping att deras metoder är tvivelaktiga och att terapeuter och psykologer slarvar i sitt jobb. Ett barn som står mig mycket nära skulle få vård och terapi från BUP Norrköping och det visade sig att ryktena stämde. Terapeuterna började med någon form av "alternativ behandling", alltså lite hokus pokus och rent kvacksalveri. Enligt föräldrarna började de fråga hur förlossningen var och de ville veta i detalj vad som hände under förlossningen, om den var smärtsam, hur lång tid den tog, vilka smärtstillande som användes och liknande. Föräldrarna började undra vad detta hade med barnets mentala tillstånd att göra (Barnet i fråga är 6 år gammal och mår mycket dåligt på grund av yttre omständigheter, något som terapeuterna blev informerade om mycket tidigt). När föräldrarna ställde denna fråga började terapeuterna istället ursäkta sig och fortsatte med att låta barnet leka med dockor, varpå de ställde frågor till denne.

Föräldrarna tyckte hela situationen kändes skum och sade upp vårdplatsen och motiverade detta tydligt för terapeuterna som mer eller mindre bönade och bad om en ny chans. Till historien hör att detta bara är ett axplock av vad som hände under "sessionen".

Efter att ha hört detta luskade jag själv runt lite och fick reda på att Vuxenpsyk i Norrköping länge haft problem med BUP. De får varje år in ett ex antal patienter som vårdats på BUP Norrköping under hela sin uppväxt, utan att ha visat på bättre mental hälsa. Dessa patienter läggs in på Vuxenpsyket och skrivs ut, fullt friska ett par veckor senare. Detta har alltså JAG hört från personer som jobbat på Vuxenpsyk. Rätt vård och rätt medicinering är lösningen, inte alternativ medicin och hokus pokus.

Annat som jag också fick reda på från en person som tidigare jobbat på Psyk i Norrköping är att Socialtjänsten tydligen är minst lika tvivelaktig och håller mycket låg standard. Visserligen håller de inte på med hokus pokus, men de är tydligen högst oprofessionella och inkompetenta. När personen jag pratade med skulle skicka vidare ärenden till Soc hade denne ångest, då denne visste att patienten i fråga inte skulle få någon hjälp.

Socialtjänsten i Norrköping ser sitt jobb som ett jobb och inget mer. Detta är mycket allvarligt och högst oprofessionellt. De tar inte anmälningar på allvar, de följer inte upp fall och de slarvar. Många gånger har jag läst om ungdomar från Norrköping som avlidit till följd av överdoser. Helt onödiga dödsfall där föräldrar, skola och andra anhöriga gjort åtskilliga anmälningar, anmälningar som ignorerats av Soc.

Jag själv kan vittna om två liknande fall. Jag gjorde en anmälan om en förälder som missbrukat droger i sin lägenhet. Föräldern hade sitt tvååriga barn i samma lägenhet. Jag såg detta med mina egna ögon och gjorde genast en polisanmälan samt en anmälan till Soc Norrköping. Att polisanmälan inte skulle leda någon vart visste jag redan innan, men jag hade hoppats på att Soc skulle ingripa. Vad hände? Jo, fallet lades ner med motiveringen att dottern inte löpte risk att ta skada. Efter detta har föräldern i fråga blivit dömd för våldsbrott såväl som innehav samt missbruk av narkotika. Löper barnet ingen risk för skada då??? Jag skulle kunna lägga mig ner på golvet och gråta över hur bedrövligt Soc i Norrköping sköter sitt jobb och jag hoppas att media uppmärksammar detta.

Tack för mig.

 

---

4 juni 2010 11:39

Enligt mig stämmer dina åsikter, tyvärr måste jag säga, då jag hört och sett liknande händelser. Jag tycker att detta är en viktig punkt som samhället MÅSTE ta tag i, det går inte att blunda för sådant. Tänk på barnen där ute som måste lida pga att vissa föräldrar struntar totalt i att deras barn råkar riktigt illa ut, av olika orsaker, bara för att de är så otroligt själviska. Mycket intressant inlägg

 

Pappa

4 juni 2010 13:18

Haa, du har bevisligen utnyttjat andras FB-konton till liiiiite mer än så. Letat efter gamla klasskompisar på Fejjan bland annat. Jajjamensan, du kommer nog med bland alla oss andra 350 miljoner Facebookanvändare vad det lider, du med. Hade du levat på 70-talet så hade du med dårens envishet hävdat det felaktiga i att använda sig av fjärrkontroll till TV:n och det fullständigt onödiga med färg-TV också.

Där fick jag till det ;-)

http://goranjacobson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjenare, Nu är det återigen pinsamt längesen som jag skrev här. Ibland händer det så mycket runtomkring att man helt enkelt inte har tid eller lust att sätta sig och blogga. En av anledningarna kan även vara att just bloggande är mitt levebröd, ...

Nu vill jag, med detta blogginlägg höja rösten för svensk äldrevård. Jag vill först och främst säga att de stackare som jobbar inom hemtjänst och äldreboenden är hjältar. Dock ser kommunen dem mer som slavar då de får jobba för slavlön under vedervär...

Tjabba,   Det var ett tag sen jag uppdaterade bloggen. Jag önskar jag kunde skylla på att jag varit bortrest hela tiden, vilket förvisso är delvis sant. Dock kan jag inte skylla på det, då jag haft med mig datorn för att kunna jobba. Nej, anledni...

Här är ytterligare ett mästerverk av Jonas, gjort PÅ ett mästerverk, nämligen min älskade fästmö Isobel.    ...

Jag vill bara passa på att göra lite reklam för Wenncoart. Min kära barndoms-/ungdomsvän Jonas kom helt plötsligt på besök i lördags morse. Han hade inget bättre för sig i fredags så mitt på natten fick han för sig att ta bilen från Uppsala och köra ...