Tjenare,

Nu är det återigen pinsamt längesen som jag skrev här. Ibland händer det så mycket runtomkring att man helt enkelt inte har tid eller lust att sätta sig och blogga. En av anledningarna kan även vara att just bloggande är mitt levebröd, alltså något jag gör dagligen, dock åt andra människor som dessutom betalar mig för att göra det.

Sedan sist har det hänt mycket. Dels har jag och min familj flyttat och kan nu räkna in oss i den skara av människor som bor i radhus. Nu är det bara husvagn, labrador och matchande träningsoveraller som saknas, sen är vi riktiga Svenssons. Kanske ska man skaffa sig en sån där liten Sverigeflagga oxå så är saken biff.

Måste bara skryta och säga att jag och Isobel, återigen, har flyttat på rekordtid. Förra gången vi flyttade, när vi officiellt flyttade ihop, tog flytten tre timmar och dagen därpå hade vi hunnit packa upp och möblerat klart. Denna gång tog det något längre tid, kanske på grund av att vi nu hade två barn som sprang runt och kanske på grund av att vi nu har typ dubbelt så mycket möbler än vi hade första gången. Vi började flytta klockan 15.00 på fredagseftermiddagen och var klara klockan 19.00, på söndagsförmiddagen hade vi packat upp och möblerat klart. Det enda som saknas nu är att röja och klippa gräset då det är cirka 70 centimeter högt.

Tack och hej, leverpastej.

Ps. Jag lovar att bli bättre på att uppdatera bloggen nu. Ds.

Nu vill jag, med detta blogginlägg höja rösten för svensk äldrevård. Jag vill först och främst säga att de stackare som jobbar inom hemtjänst och äldreboenden är hjältar. Dock ser kommunen dem mer som slavar då de får jobba för slavlön under vedervärdiga omständigheter. Tänk er själva att jobba med människor som antingen är dementa eller höga på morfin, alternativt bådadera. Tänk er att jobba under dessa omständigheter, med människor som skriker, bits, rivs och slåss samt att ni dessutom måste torka deras skit och byta deras diarréfyllda lakan. Inte nog med att arbetsförhållandena är vedervärdiga och lönen ett skämt, dessa stackare måste dessutom jobba enligt scheman som gör att de knappt har ett socialt liv utanför jobbet.

Slutsats: De som jobbar inom äldrevården (ett jobb som är värdefullt och bör vara ett privilegium) får alltså slava under hemska förhållanden, för en skitlön och med scheman som gör att de aldrig kan slappna av. Studier visar även att hemtjänstarbetares kroppar åldras tjugo år fortare än en person som exempelvis jobbar på kontor.  

Arbetsförhållandena går kanske inte att göra mycket åt, då dementa och hårt medicinerade människor alltid kommer finnas. Även du och jag kommer troligtvis vara där en dag. Men höj undersköterskornas löner!!!!!! Snart kommer ingen vilja läsa till undersköterska och ingen kommer vilja jobba inom äldrevården. Vad händer då? Jo, när du och jag är gamla kommer vi vara tvungna att förlita oss på våra barn och andra vänliga själar. Vi kommer få nöja oss med den vård och omsorg som finns att tillgå. Usch!

Mamma, du är en hjältinna!

Tjabba,

Det var ett tag sen jag uppdaterade bloggen. Jag önskar jag kunde skylla på att jag varit bortrest hela tiden, vilket förvisso är delvis sant. Dock kan jag inte skylla på det, då jag haft med mig datorn för att kunna jobba. Nej, anledningen är helt enkelt brist på tid, brist på inspiration och brist på vilja.

Jag startade denna blogg för att jag i min enfald trodde att jag genast skulle få jättemycket trafik och bli den nya Blondin Bella. Nej, inte riktigt så....men nästan. Tyvärr har trafiken bestått av familjemedlemmar som läst, mer av sympati tror jag.

Men, men...nog om det. Tänkte bara att jag skulle uppdatera min blogg och kanske skriva några rader om vad jag gjort på senare tid. Förrförra veckan åkte jag, min sambo, min yngsta dotter och min svärmor till Örnsköldsvik för att hälsa på släktingar. Den helgen var minst sagt livad och jag lovar att det hände mer under denna helg än vad som händer under ett år, folk gjorde slut, folk blev dräggfulla och andra började slåss. Jepp...det var vår helg i Ö-vik det.

Förra helgen, Midsommarhelgen åkte vi (samma gäng) till Degerfors. Min sambos mammas väninna Cissi har en stuga där uppe, precis vid en sjö. Detta var verkligen midsommaridyll med god mat, god dricka och trevligt umgänge. I Degerfors kände vi alla att vi verkligen kunde slappna av och ladda upp batterierna. Inte nog med att det var lugnt och fridfullt, solen lyste hela tiden och det var riktigt varmt.

Nu är man tillbaks i verkligheten igen och har suttit inomhus och jobbat hela veckan. Till helgen ska det tydligen bli över 30 grader varmt så vi ska passa på att ta med ungarna till någon sjö.

Måste bara avslutningsvis säga att jag har hög feber...nämligen resfeber. Jag, Isobel, Nora, Eileen, svärmor Mimmi, Isobels bror Ville, Cissi och min farmor åker till Egypten om två månader. Jisses vad jag längtar. Vi ska åka till Hurghada och vara där en vecka på ett All inclusive-hotell. Förra året åkte samma gäng till Tunisien och det var minst sagt lyckat, så vi får väl hoppas att denna resa blir minst lika bra.

Tack och hej, leverpastej 

Här är ytterligare ett mästerverk av Jonas, gjort PÅ ett mästerverk, nämligen min älskade fästmö Isobel.

Jag vill bara passa på att göra lite reklam för Wenncoart. Min kära barndoms-/ungdomsvän Jonas kom helt plötsligt på besök i lördags morse. Han hade inget bättre för sig i fredags så mitt på natten fick han för sig att ta bilen från Uppsala och köra E4 raka vägen ner till Norrköping. När han ändå skulle komma ner hit på besök kom vi fram till att jag kunde behöva en ny tatuering. Till historien hör att Jonas är en mycket skicklig konstnär och även tatuerare. Än så länge tatuerar han inte för Wenncoart, men inom en snar framtid kommer han med största sannolikhet ingå i trion.

Jonas dundrade in hos oss klockan 07.00 och möttes av en trött, men glad Simon. Han började riva i rina redskap och upptäckte till sin stora besvikelse att han glömt det viktigaste av allt, nämligen tatueringsmaskinen. Det hela slutade med att han slet med sig mig ut på E4 norrut för att åka tillbaks till Uppsala. Vi åkte klockan 08.00 och var hemma i Norrköping igen klockan 15.00 Vi satte oss ned direkt och började tatuera, resultatet blev över all förväntan och på kvällen väntade en god middag hos Isobels mammas väninna Cissi.

I Söndags var jag för trött för att ens öppna datorn och igår var jag bara allmänt stressad, samt att jag skulle göra en intervju och skriva ner ett reportage. Där är min förklaring till att min blogg inte blivit uppdaterad på ett par dagar.

I övrigt har vi haft det lugnt på jobbfronten i nästan två veckor, men nu börjar det strömma in uppdrag. Bland annat har vi fått in en ny kund som verkar kunna erbjuda en hel del jobb för oss....det tackar vi för.

   

Jaha, då får jag väl tacka Jonte och alla de som anordnade studentfesten igår. Det var en mycket lyckad kväll med mycket skratt och många glada miner. Framförallt var det god mat, de som grillade var mycket skickliga (undertecknad och storebror David).

Jag läste på NT.se att det var ovanligt stökigt detta år under studentfirandet. En våldtäkt, flera fall av misshandel och åtskilliga gripanden. En ung kvinna blev våldtagen mitt i stan under studentfirandet. Jag hoppas den där killen som våldtog flickan åker dit riktigt ordentligt, om inte hoppas jag att samhället tar lagen i sina egna händer och kastrerar den #%&!?&. Han förstörde inte bara flickans studentfirande, utan hela hennes liv. Hon kommer troligtvis aldrig kunna lita på en man igen och troligtvis kommer hon aldrig kunna njuta av sex igen. Bara för att en desperat, kåt och utomordentligt känslokall kille ska få tre minuters sexuell tillfredställelse var en oskyldig flicka tvungen att plikta med det finaste hon hade. Jag hoppas att denna kille får lida för det han gjort. Det gäller inte bara honom, utan alla våldtäktsmän och män som utnyttjar eller utnyttjat flickor och barn sexuellt. BRINN I HELVETET!

Idag tar min näst yngsta lillebror studenten och min yngsta bror slutar nian. Jag fattar inte vart tiden tar vägen. Jag tyckte det var nyss som yngste brodern Gabriel gick runt med blöja, jag tycker det var nyss som vi övriga familjemedlemmar satt i en ring på vardagsrumsgolvet medan han tog sina första stapplande steg emellan oss. Likväl tycker jag det var nyss som Jonatan satt på sitt golv och ritade kraftledningar och detaljerade ritningar av Finlandsfärjor (Jo, han var bara 3 år gammal då). 

Nu helt plötsligt är de stora och på varsitt håll ska de avsluta ett kapitel i sina vardera liv. Vart tar tiden vägen?

Idag blir det grillning och festligheter hos föräldrarna iaf. Storebror med hustru kom på besök igår, så det blir nog livat idag med. Det är så roligt hur man agerar i olika situationer. Automatiskt, när storebror David, kommer på besök blir jag lillebror igen och blir därmed mycket mer barnslig än jag är normalt.

Min näst yngsta bror tar studenten imorgon. Grattis säger jag till dig Jonatan samt alla andra lyckliga studenter. Själv har jag aldrig fått uppleva studentveckan eller ens en student. Jag hoppade av gymnasiet i trean och började istället jobba. Detta fick jag surt betala flera år senare då jag fick börja studera på folkhögskola för att få högskolebehörighet.

Det är så roligt att titta på alla glada studenter. Det är precis som att de tror att hela världen ligger för deras fötter och inga bekymmer finns annat än brustna hjärtan (som läker redan samma kväll) och ofullständiga betyg. När studentveckan väl är slut inser de att de helt plötsligt är vuxna. Vad händer nu? Ska jag jobba och i så fall med vad? Ska jag fortsätta studera och i så fall vad? 

Nu till något annat. Jag såg på nyheterna att Norrköpings- och Linköpings kommun ligger i topp vad gäller att betala ut socialbidrag, eller ekonomiskt bistånd som det heter med ett vackrare namn. Norrköpings och Linköpings kommun har flest antal "fattiga" barn och arbetslösheten är mycket hög. Det man kan fråga sig är detta:

(Först och främst vill jag bara förvissa alla läsare om att jag är socialist och därmed förespråkar ett väl utbrett socialt skyddsnät i form av bidrag och liknande)

Hur många av dessa "bidragstagare" är egentligen arbetsföra? Hur många av dessa skulle inte kunna jobba, studera eller starta eget? Personligen så tror jag, sorgligt nog, att många av dessa personer tycker det är mycket bekvämt att sitta hemma i sin lilla lägenhet och inte göra något för samhället, medan skattebetalare får betala deras mat, hyra, TV-licens och kläder. Jag inte bara tror att det är så att många utnyttjar staten på detta sätt, jag vet att det sorgligt nog är sant. Många accepterar att leva på existensminimum bara för att det faktiskt är bekvämt att slippa dra sig upp på morgonen för att gå till ett jobb där man ändå inte trivs. Då och då jobbar många svart i någon butik, på en byggfirma eller i någon restaurang för att på så sätt dryga ut kassan utan att för den skull behöva varken beskattas eller sänka sitt ekonomiska bistånd.

Jag tycker detta är rent förkastligt och fruktansvärt att folk utnyttjar vårt välstånd och det faktum att Sverige är ett så fantastiskt land. Att människor är så lata, idiotiska och fräcka att de utnyttjar det skyddsnät som svenska staten erbjuder medför att hederligt folk tvivlar på den socialistiska läran och därmed går över till den mörka sidan, dvs Högern.

LÄNGE LEVE LARS OHLY!